Long time no see
Länge sen jag skrev något nu. Men nu är det dags att skriva av sig lite känner jag. Liver flyter på som vanligt. Jobb o slit. Känns inte som om jag gör något annat än jobbar och städar dagarna i ända. Veckorna bara svichar förbi och det innebär att det är dags att börja leta nytt jobb eftersom det är inte mer än 3½ månad kvar innan barnehagen jag jobbar på ska läggas ned. Tråkigt men sant..
Jag hatar förändringar samtidigt som jag älskar dom. Men varje förändring för alltid med sig något gott, kanske bara tar lite längre tid att inse det i vissa fall. En annan sak jag hatar är att söka jobb, eller ja inte söka jobben i sig utan att sitta och skriva jobbansökningar. Att skriva eller prata om mig själv på ett seriöst sätt är inte min grej helt enkelt. Allt jag skriver känns så fjolligt på någotsätt. Önskar att det fanns en katalog fylld med jobb som bara väntade på att jag skulle tacka ja och börja jobba. Tänk om det vore så enkelt.. Lyckliga tanke!
En annan sak som också är förändrat är att idag så flyttade det in två nya personer i huset, känns lite mysko att det ska komma in två nya personer som skall bo i MITT hem, för det är ju faktiskt det det är för mig. Men dom verkar va två härliga typer så det ska nog inte vara några problem alls. Trots att det känns mysko så känns det ändå mer kul än nått annat. Kul att lära känna nytt folk rett og slett :)
Världens skallebank har jag också, inte på smått vis heller. As länge sen jag har haft det så jag har tillochmed glömt bort hur jobbigt det är och hur ont det gör! Kroppen har börjat kännas så kontig på den senaste tiden. Kraftlös och dagliga små krämpor här och där. Men det jobbigaste är när man blir yr (fast ändå inte yr yr, men yr är det närmaste jag kan komma med att bestkriva känslan) Eller nej, avdomnad i huvudet och ingen ordentlig kontroll över kroppen och tungt att andas. Skit skumt är det. Men men inget som man dör av ;)
Jag har fått helt dille på Glee och Bigbroter, glee är ju king med bra musik och bra skådespelare samt ett intressant manuskript men BB är ju totalt värdelöst egentligen, men har man en gång börjat titta så är man fast. Sesongen har väl inte erbjudit något speciellt egentligen hittills, men deltagarna har kanske inte blivit nog uttråkade än heller. Men folk lämnar programmet hela tiden, vafan. Fan egentligen, ens liv på utsidan stannar ju inte upp bara för man bestämmer sig för att bli inlåst på 300kvm med 12 helt främmande människor i 100 dagar.
Vilket enorm ointressant inlägg detta blev. Inget egentligen som hör ihop eller har någon mening. Bara massa kringcirklande tankar i min trötta hjärna. Men men life goes on. Take care!
Jag hatar förändringar samtidigt som jag älskar dom. Men varje förändring för alltid med sig något gott, kanske bara tar lite längre tid att inse det i vissa fall. En annan sak jag hatar är att söka jobb, eller ja inte söka jobben i sig utan att sitta och skriva jobbansökningar. Att skriva eller prata om mig själv på ett seriöst sätt är inte min grej helt enkelt. Allt jag skriver känns så fjolligt på någotsätt. Önskar att det fanns en katalog fylld med jobb som bara väntade på att jag skulle tacka ja och börja jobba. Tänk om det vore så enkelt.. Lyckliga tanke!
En annan sak som också är förändrat är att idag så flyttade det in två nya personer i huset, känns lite mysko att det ska komma in två nya personer som skall bo i MITT hem, för det är ju faktiskt det det är för mig. Men dom verkar va två härliga typer så det ska nog inte vara några problem alls. Trots att det känns mysko så känns det ändå mer kul än nått annat. Kul att lära känna nytt folk rett og slett :)
Världens skallebank har jag också, inte på smått vis heller. As länge sen jag har haft det så jag har tillochmed glömt bort hur jobbigt det är och hur ont det gör! Kroppen har börjat kännas så kontig på den senaste tiden. Kraftlös och dagliga små krämpor här och där. Men det jobbigaste är när man blir yr (fast ändå inte yr yr, men yr är det närmaste jag kan komma med att bestkriva känslan) Eller nej, avdomnad i huvudet och ingen ordentlig kontroll över kroppen och tungt att andas. Skit skumt är det. Men men inget som man dör av ;)
Jag har fått helt dille på Glee och Bigbroter, glee är ju king med bra musik och bra skådespelare samt ett intressant manuskript men BB är ju totalt värdelöst egentligen, men har man en gång börjat titta så är man fast. Sesongen har väl inte erbjudit något speciellt egentligen hittills, men deltagarna har kanske inte blivit nog uttråkade än heller. Men folk lämnar programmet hela tiden, vafan. Fan egentligen, ens liv på utsidan stannar ju inte upp bara för man bestämmer sig för att bli inlåst på 300kvm med 12 helt främmande människor i 100 dagar.
Vilket enorm ointressant inlägg detta blev. Inget egentligen som hör ihop eller har någon mening. Bara massa kringcirklande tankar i min trötta hjärna. Men men life goes on. Take care!
