Ensam och gråtandes vid vägkanten!



Igår hände det något som jag verkligen inte uppskattade på något vis! På vägen hem från Höljes där vi åkte över skogen får jag syn på en liten pojk som sitter och gråter i diket, helt ensam!!  Stackars gråter så han skakar och är högröd i ansiktet. Vi stannar till och jag går ur bilen och frågar hur det är fatt. Förstå förstår han mig inte, och jag tänker "SHIT! han kan inte svenska!" Han berättar hulkandes att hans mamma har kastat ut honom ur bilen och åkt där ifrån! ( han pratade ändå väldigt bra svenska hörde man mellan hulkningarna) jag bara står där och gapar och alla möjliga ramsor snurrar runt i huvet och gör sitt bästa för att komma ut. När vi står där och pratar om vart mamma kunde ha åkt, vilket håll och varför osv. Så ser jag en gestalt komma mot oss från krönet bortan för oss. Pojken ser inte om det är hans mamma eller inte, men när gestalten kommit närmare så är han säker på att det är hon. Vi går tillsammans och möter henne och under tiden berättar han att han är på semester här från Sweiz (stavning?). Han pratade grymt bra svenska för att bo där borti! Mamman  ser ut som ett streck i ansiktet när vi mots upp, en riktig bitter *****. Vi förklarade för henne att vi stannade ifall det hade hänt någonting, ungen kunde ju gått vilse, kidnappad eller vad som helst. Så jävla sjuka människor som det finns! Så sa hon: "Ja inbland får man bara NOG! (andningspaus) Men tack!" Och ta mej fan så fick vi ett äkta leende, inte illa.

Så mamman hade alltså  kastat ut ungen vid vägkanten för att han antagligen stökade sig ordentliget bara för att skrämma honom. Han måste ju gått henne på nerverna ordentligt för att hon skulle kunna göra något liknande, men ändå. Aldrig att jag skulle kasta ut ungen vid vägkanten MITT i ingenstans där det åker massa folk, efter en helg som höljes där alla slags idioter finns, och inte ens på en parkerings ficka. Tänk om han blivit rädd för alla bilar o folk och sprungit in i skogen och gått vilse eller någon äckelgubbe kommit och plockat upp honom. Aldrig aldrig aldrig att jag skulle utsätta mitt eller någon annans barn för det, hur mycket den än hade gått mig på nerverna! Så mamman hade alltså åkt runt hörnet (ändå ganska långt) för att skrämma honom och lära honom en läxa.. Okej att stanna och ta ut ungen ur bilen och prata med honom, men INTE OKEJ släppa av honom och åka iväg utom synhåll! Ingenting hände ju, men tänk om! fysch amejan!

Kommentarer
Postat av: Michaila

Jääävlar va sjuk i huvudet! Skaffa inte barn om du inte har tålamod herregud!

2010-07-07 @ 12:27:04
URL: http://michaila.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0